Inför säsongen försvann föreningens A-lag varpå vi fick äran att axla den manteln i div 4, men med det kommer en annan typ av kravbild på oss som spelare och laget. Efter en tuff fjolårssäsong där vi hade några höga toppar men många djupa dalar, fanns det en liten osäkerhet kring hur den här säsongen skulle karaktäriseras. I stora delar fick vi behålla truppen från förra året men adderat in ett gäng spelare från Balrog, Nille från förra herrlaget är med och kör när han har möjlighet, och under resans gång har vi fortsatt fåt in flera spelare.
Den stora skillnaden i år är att vi haft ett bra tempo och avsevärt mer kvalité varje träning. Det är hetsigt och mycket vinnarskalle men samtidigt har vi grymt kul, är min upplevelse i vart fall.
Det har reflekterat sig på Division 4 serien. Vi visste på förhand att vi skulle ha det tuffaste spelschemat av alla i inledningen av serien. Huddinge som var oslagbara i princip i femman förra året med flera spelare som spelat på högre nivå, Haninge som varit mästare förra året och i år på att utnyttja systemet för att ha så många division 3 spelare som möjligt h4 ( Men vi hatar inte på spelarna bara spelets regler), Tomtberga- Fullersta som slagits ihop och fått ta russinen ur båda kakorna, och sen ett TT som alltid är konkurrenskraftiga.
Vi har varit väldigt starka på hemmaplan och bara förlorat mot Tomtberga-Fullersta efter ett avgörande i slutet av matchen ( vår sämsta match för säsongen dessutom).
Men om vi börjar med Huddinge matchen så kliver vi in som tydliga underdogs och en allt att vinna känsla. Huddinge gör mål direkt i princip men sen stänger vi butiken och spelar ett disciplinerat försvarsspel och är betydligt hetare än dem offensivt. Det är svårt att spela i Skogåshallen och Huddinge frustration var uppenbar där skönlir byttes ut mot lite smått fulspel och grinighet. Vi tar ledningen med 2-1 men orkar inte hålla emot i slutet när deras målkung Granevi tillslut får göra ett mål. Men en poäng kändes ändå som en vinst.
Med en fin poäng in på kontot var det dags för IFK haninge borta och Lyckeby är inte direkt vår favorithall. Nu var jag inte med här men det var några avbräck i laget och dessutom så blev det lite skador under matchen, men vi ger Haninge en jäkla match och rapporterna sa att det var ett Haninge som blev lite tagna på sängen. Men Haninge vinner matchen tillslut med 7-4 ( tror jag det var) och även om en förlust är tufft så fanns det en stark positivitet i prestationen.
Match mot TF hemma där vi inte alls kommer upp i nivå och ligger fel i försvarsspelet och gör dåliga offensiva beslut. Vi tog inte duellerna på det sättet vi ska, gick inte in med 100% inställning i de momenten vi fokuserar på. Specialteams vart väldigt avgörande där vi är för dåliga i Powerplay och samtidigt inte tillräckligt bra i boxplay. TF vann ändå välförtjänt och det blev en liten väckarklocka för oss.
Härnäst var det match mot Tyresö i en annan hall som är tuff att spela i, Tyresöhallen. Vi vet att Tyresö är starka här och duktiga på att utnyttja planens storlek. Vår första period är direkt svag och vi får inte igång vårt presspel överhuvudtaget. Vi skapar en del chanser offensivt men lycka inte få några långa anfall överhuvudtaget. Vi försöker stuva om lite detaljer i försvaret i andra perioden men det påverkar vårt offensiva spel. I tredje skruvar vi upp rejält och verkligen ger TT en match, tyvärr kommer vi inte närmre än 5-4 men läxan blev att vi behöver vara med påkopplade i första perioden och orkar spela vårt spel i 60 min.
Härnäst väntade Nynäshamn, som då var serieledare. Det var tuffa och lite små fula matcher förra året i serierna, men även om de låg etta hade de haft det enklaste spelschemat ( om man tittar på pappret) och det här vart en riktigt vinna eller försvinna match för oss. Vi vet att de verkligen ogillar Skogåshallen ( eller Skokartkongen som jag tror de kallade den) och förra året var vi nära att slå dem hemma. De hade ju skrivit på sin sida inför matchen att vi inte skulle underskattas och att våra resultat ändå hade varit bra. Det hade han rätt i. 4-3 kanske vittnar om en jämn match, men känsla var att vi hade bra kontroll över matchen och neutraliserade Nynäs få in den i hooken och båga innebandy. Det finns mycket talang i Nynäs men de är unga och behöver bli mer raka. Men vi får tacka Nynäs för att de gav vårt spelsätt epitet "Brandkårsinnebandy"!
Härnäst väntade match mot Salem som haft en tung säsongsinledning, men deras förstafemma var vass. Salem försökte coacha om vilka femmor deras fick möta. Så vi korrigerade vårt spel utifrån den femman vi mötte. På det hela taget är vi relativt dominanta och hade det inte varit för deras duktiga målvakt hade vi gjort fler mål, men skönt att segertåget fortsatte.
Sen var det dags för Tungelsta i Skogåshallen. Tungelsta hade haft svårt att få ihop folk så deras tränare fick hoppa in och spela, men de kämpade på och gjorde det jobbigt för oss, men en vinst blev det i slutändan och vår junis Axel Melakari fick göra sina två första mål i A-laget.
Men nu laddar vi upp för att möta serieledare Älta som drivs av spelare som Sebastian Johansson, Max Lundmark och den ökände Patrik Öberg, lika bra på att ta utvisningar som att göra poäng!
Men summerat har vi gjort en fin säsong i en riktigt vass division 4, stegen vi har tagit i år är väldigt stora och det ska bli intressant vart vi hamnar tillslut i tabellen. Jag vill även ge ett hedersomnämnde till Nynäshamns skribent på deras Herrsida som skriver inför och efter deras matcher om både Nynäs och H4 i stort, grymt bra jobbat och jag uppskattar verkligen at läsa det.
Så här ser interna poängligan hittills ut i år:
- Emil Lundholm 7 matcher, 8 poäng, 5+3
- Philip Skager 7 matcher, 8 poäng, 5+3
- Max Johansson 6 matcher, 7 poäng 2+5
- Robin Näslund 5 matcher, 6 poäng, 6+0
- Jonathan Håkansson, 6 matcher, 6 poäng, 4+2
- Henrik Jitelius Järnbrand 6 matcher, 6 poäng, 2+4
- Albin Olofsson 5 matcher , 4 poäng, 2+2
- Hannes Nordberg, 4 matcher, 3 poäng, 2+1
- Nichlas Staberg, 4 matcher, 3 poäng , 1+2
- Peter Arne Domnerus, 2 matcher, 3 poäng, 1+2
Vi har en match mindre spelade en de flesta lagen men har ändå släppt in fjärde minst lag av alla i serien, vilket är ett gott betyg till vårt försvarsspel men framförallt våra målvakter Daniel Lundholm och Jonathan Sahl som stått i H4.
Det var väl i runda slängar allt, men en liten summering och hälsning från Brandcentralen Skogåshallen.
Vid Tangenterna
Henrik